Så jag fortsätter på samma spår som förra inlägget. Så tio månader, helt sjukt.
Under denna process ser människor endast min kropp, kan självklart inte läsa tankar och har ingen aning vad som faktiskt händer inom mig, ni kan tänka er men inte veta för vi alla är olika. Jag har förändrats så sjukt mycket på ett år – jag har varit i London, flyttat hemifrån, närvarade på Fashion Week vilket var en dröm, återgått till studierna, mycket familjeproblem, blivit modeskribent, fått helt sjukt mycket nya kontakter och vänner. Nu när jag skriver ned allt, omg vad jag har gjort mycket.

Men nu återgår vi till träningen, när jag började denna resa tänkte jag äsch, det är ju bara att gå ned i vikt och ärligt talat är en av de största anledningarna var att jag ville känna mig mer bekväm i kläder, bära kläder som jag då inte ansåg vara snygga på min dåvarande kropp.
Jag har mått rätt bra under denna process men som jag har skrivit tidigare har det varit jobbigt att lägga all denna tid då jag befann mig i London och här med i Malmö. Jag måste dagligen tänka VARFÖR VARFÖR VARFÖR DETTA?? Tex i skolan på fredagsfikan, jag äter kvarg eller frukt och hela andra gänget äter kakor och då måste jag tänka VARFÖR VARFÖR VARFÖR.

Jag har inget att klaga över vilket jag ofta skriver men detta kommer inom mig, mina tankar osv. Jag minns en gång när jag var i Camden, ni som har varit där vet hur mycket mat det är där men tyvärr ingen sallad eller liknande. Mina kompisar gick runt i 30 min och försökte bestämma sig, jag var vrååååhungrig och på pisshumör pga det. De bestämde sig och vi hittade ingen mat till mig på cirka 1-2h, det är en av sakerna som man blir riktigt sur över. I London tog jag sällan med mig matlåda men gör det ofta nu.

En sak som många också regerar på är ”varför äter du så, varför tränar du så mycket, varför dricker du inte” osv, fatta hur många gånger jag har besvarat dem frågorna och är sååååå trött på det HAHA! Just deal with it liksom. Men här har ni det! ”Jag äter hälsosamt för att gå ned i vikt och bygga muskler, jag tränar för att jag älskar det och ska fan nå min drömkropp och jag dricker inte ofta för jag är jävligt färdig med det, hatar att vara bakis och förstör min träning” – där har ni det! Jag är såååå trött på människor som säger ”snälla drick/ snälla ät en kaka, men måååste du träna” osv och nästan trycker i mig något, detta är dock mest folk jag inte känner så väl men har också hänt med nära vänner. Vissa förstår inte hur mkt detta betyder för mig, att ha kontroll över något i mitt liv, att kämpa, att nå dit, jag älskar att tävla och nå mina mål. Jag har precis fått ett jobb som modeskribent och där nådde jag ett annat mål, jag var på Fashion week, där nådde jag ett mål – jag älskar mål och kämpaglöden.

Ibland har jag stått i spegeln och hatat min kropp vilket jag nästan aldrig gjorde innan denna resa utan bara accepterade det jag hade men ibland kunde jag tappa mig själv och stå och klaga så jävla mycket. Jag kunde gå till spegeln 10 gånger om dagen, första gången gillade jag det jag såg, andra ful, tredje gilla OSV. Det är så lätt att falla för denna resa tar tid, man blir otålig ibland eller alltid. Jag har varit jätte ledsen över mina knä men fortsatte ändå att kämpa och hittade nya övningar som inte belastade mina knä.
Jag är än idag inte klar med denna resa utan blir man ens klar hahah! Nä men jag har en drömvikt och när jag har nått den ska jag släppa det mesta, fortfarande träna nästan dagligen, äta hälsosamt men inte alls så strikt. Jag måste leva också och det är något jag har svårt med för när jag gick in i detta med träningen, hoppade på detta flyg så går jag alltid all in, vad är medel liksom?? Jag hatar att göra saker halvdant, att ha en dag i veckan då jag får äta allt kan jag inte ha för jag är så rädd att tappa det men accepterar något då och då.
För några månader sedan gjorde kalorier mig så jääävla rädd, jag kunde läsa på ett choklad tex och bara WOW aldrig, detta förstör två tre pass och åt aldrig detta, alltså kom igen haha! Jag har sagt så sjuka grejer som jag själv inte har varit medveten om och kan fortfarande säga. När jag tex åt ett chocklad hade jag cardio i ca 3h dagen efter…… ja….. HAHA! Men som sagt, under denna tid har jag varit nära på falla, riktigt nära men tog mig i kragen varje gång och tog mitt medvetande tillbaka.


(Fråga mig inte varför jag drar inte en outfitbild här hahah!)

Vågen var också något skrämmande, i början rasade jag ned i vikt och när jag kom till dem jobbiga kilona blev jag rasande när jag en vecka hade gått ned 0 kg eller gått upp något, då var det cardio deluxe igen! Jag fattade att jag inte alltid skulle gå ned för jag bygger muskler också men blev så blind ändå. Nu har jag inte ställt mig på en våg på flera, flera veckor utan bara kör och kollar på kroppen, tar för och efter bilder osv. Jävlar i det vad jag har skrivit, mycket i mitt huvud. Om det är någon som har orkat läsa detta så peace out HAHA! Puss på er finisar.