Vilken morgon jag har haft, börjar dagen med att försova mig, knackade på dörren, slänger på mig gymkläderna och familjen förstod nog hur lite sömn jag har fått i Sverige. Jag kastar i mig lite gröt, springer bokstavligen till doktorn i 190km/h, vilket knäet knappt regera på... Så de kan inte hitta något fel så nästa besök bli på en sportsclinic/rehab. Under en vecka har knäna varit bättre men säker pga lite gång. 

Har längtat galet mycket till gymmet och äntligen köttade jag i sönder hela min kropp, gjorde mycket kondition som knäna klarar av och jag var helt svett och trött i kroppen. Pratade även med en kille på gymmet som jag träffade först av alla på gymmet i september och berättade vad jag ville få ut av gymmet. Han var rätt chockad och imponerad för detta var ju inte alls planerat men gav mig väldigt positiv respons. Hur ska jag kunna lämna detta gym... Jag la märkte till hur otrevliga människorna är i Sverige, över lag - inte alla. Det var många som snäste till, hade ingen anledning och att så många skulle ha en dålig dag är ju osannolikt men ja, så är det! 

Igår när jag kom hem till London var jag så glad och hämtat ny positiv energi från alla kära i Sverige. Är redo för att påbörja nya äventyr snart men fan inte redo att lämna mitt kära gym.

Xx